Jag tycker fortfarande otroligt mycket om Facebook. Det är så många som jag vill ha kontakt med som jag inte skulle prata med alls om inte Facebook fanns. Ett dåligt samvete när det gäller vissa vänner kan stillas något genom en gilla-tryckning eller en enkel kommentar.
Det finns fortfarande ett stort motstånd till Facebook. När jag försöker sälja in till icke-användare får jag ofta tillbaka argument som ”Jag vill ju inte att alla ska veta vad jag åt till frukost” eller ”Jag vill inte dela allt med alla”. Jag förstår rädslan och argumenten. Men jag säger alltid att det ju är upp till var och en hur mycket man delar och till vilka man delar. Men det kanske inte är riktigt så enkelt som jag försöker få det att låta?
För en tid sedan hjälpte jag en vän att skapa en grupp för vänner som hon inte ville dela just allt med (inte statusuppdateringar och inte bilder) på Facebook. Jag tyckte det var en enkel uppgift med ett ganska självklart flöde, men det beror såklart på att det är min vardag. Jag har arbetat med användarrättigheter och gruppskapande och i vilken ordning man ska göra vad för att få det att fungera, i massor av år. Samtidigt så förstår jag att det här inte är helt givet för alla, utan en ganska jobbig och krånglig process med nya och konstiga ord. Min kompis hade försökt, utan framgång, i en timme.
Nu tycker jag personligen inte att just de här inställningarna är de viktigaste att göra, det är viktigare att ha koll på vilka delar av din information som är öppet för alla – även för dem som inte är dina vänner, även för dem som kommer till dina sidor via en annan webbplats eller sökmotor. Har du ställt in rättigheter för vad av din sida som är öppet och sökbart från andra webbsidor, för alla utanför din vänkrets? Är dina bilder synliga för alla? Om du inte har några problem med det behöver du såklart inte göra något alls, men annars rekommenderar jag en liten genomgång av inställningarna i ditt Facebook-konto.
Om du tycker att det här är svårt så kan jag skapa en guide för hur man hanterar synlighet, rättigheter och grupper på Facebook. Lämna en kommentar här så blir en förklaring mitt nästa blogginlägg.
När det är svårt att förstå
Bokar en liten inrikesresa med flyg på sas.se. Inget problem, tycker sas.se blir bättre och bättre. Fina priser till och med. Toppen. Ska till Östersund och ska där ha tag på en bil. När min bokning hos SAS är klar dyker en liten biluthyrningsruta upp, med förslag från tre (!) olika bilhuthyrningsfirmor på bilar för den aktuella perioden. Och med flera förslag på varje. Utmärkt. Väljer Hertz och hela min bokning med avgångar, flightnummer och allt följer med. Snyggt!
Jag letar fram önskad bil, ett par tillval och sen är jag klar. Kommer till formuläret och fyller i allt (att inte mina uppgifter kunde komma hit är ju konstigt, uppenbarligen bara vid första instansen i bokningskedjan). Fyller även i kortnummer för betalning. Klickar på skicka. Vänder mig om och gör något annat medan sidan laddar om. Tittar på datorn igen och ser samma fönster. What? Klickade jag inte? Klickar igen. Sidan laddar om, samma fönster. Skrollar upp och ner – hittar ingen information. Klickar igen. Samma sak. Men… Hittar plötsligt denna lilla röda (fint) text:
@on request only DE646.
Nu hyr inte jag bilar särskilt ofta. jag antar att bilmodellen kanske är on request eller är hela uthyrningsfirman i Östersund On request? Åh. Där står mina kontosiffror och blinkar mot mig och jag undrar tre saker:
1. Dras några pengar varje gång jag trycker på skicka? I så fall är jag typ 15 000 kr fattigare just nu.
2. Vad betyder on request? Att de behandlar ärendet och återkommer via mail? Telefon? Eller måste jag ringa? Eller finns bokningen men kanske inte exakta bilen? Och vad betyder det? Vad får jag istället i så fall?
3. Varför @? Och varför 646?
Snälla Hertz. Maila/ring/kontakta Nina Burman. Då kan ni få hjälp med exakt sådant här. Ett förslag får ni gratis: Ge svar som man förstår.
Postat i Användbarhet, Kommunikation, Okategoriserat | Lämna en kommentar