Att rulla sovande barn i vagn är ett ljuvligt tillfälle för eftertanke. Många menar istället att man inte hinner tänka klart när man har barn, det är alltid någon som avbryter. Men än så länge skulle jag säga att det är tvärtom, trots att två barn nu snurrar runt här. Nu får jag tänka allt möjligt utan att någon pratar budgetar, offerter och tvingar en att tycka om allt hela tiden. Nu kan jag gå runt och inte ha en åsikt i flera dagar utan att någon märker det. Känns som om en liten minirevolution. JAG VET INTE. I flera dagar. Jag har inte bestämt mig. Jag kanske tycker si en dag och så en annan och det behöver jag faktiskt inte stå till svars för.
Men så händer något.
Jag slår på tweetdeck i bästa SVT-anda. Får OS-rapporter insikter om politik och sociala medier och shit. Jag surfar som en galning medan 5-månaders bebis sover. Buzz! Posteuros blogg? Hur kan jag skicka alla inlägg till alla ställen? Ska jag det, eller ska jag inte? Varför har jag två bloggar, ska jag inte bara ha en? Varför får jag inte upp grejerna i Googles träfflista, vad gör jag för fel nu. Va, vaknar bebisen. Men JAG HAR JU INTE TÄNKT KLART! Gud. Informationen bara snurrar. Bebisen är vaken. Offerten jag skulle hjälpa till mig med har jag bara kommit en liten bit på. Halvfärdiga bloggar, tankar och inlägg som aldrig blir färdiga att publiceras. Skickar en kommentar på Buzz och ångrar mig, var lite ogenomtänkt kanske? Åh.
Och plötsligt känns världen känns rätt skör. Måste ladda ner någon j*kla app till telefonen som löser allt det här.
Under tiden jag letar apps så ringer (!) telefonen. Kompis på tråden som berättar följande historia: 5-årigt barn kommer hem: Mamma vad heter det där när man ligger på varandra?
Mamman i tanken: Nejnejnej. 1. Vill inte ta den bollen och 2. Hon är bara 5!!! Svarar därför mummel mummel.
5-åring: Men mamma, vad HETER det när man ligger på varandra?
Mamman, väsandes: Samlag. (För övrigt ett rätt roligt uttryck att välja.)
Dagen efter kommer 5-åringen hem: Mamma, det heter inte sådär som du sa det heter våningssäng!
Väldigt roligt.
Nu åter till appsen och postningen av allt överallt. Puh. Eller. Ska jag det? Nej!! Nu börjar jag igen. Jag behöver uppenbart ingen annan för att avbryta mig. Jag gör det rätt bra själv.






Skomakarens barn
Vi testar vår nya community på jobbet. Det gamla intranätet var, snällt sagt, inte särskilt bra. Vi har snickrat på det nya ett bra tag men eftersom vi av naturliga anledningar prioriterar våra kundprojekt, har det tagit en stund att färdigställa.
Än så länge är det ganska tomt eftersom det vi är själva som ska fylla på med innehåll. Vi ska in med information om kunder och projekt, vi ska blogga, kommentera och dela med oss av tankar och idéer. Transparens känns som ett bra nyckelord. Jag tror att det kommer bli riktigt bra!
Snart lever vi som vi lär, även vi skomakarens barn…
Postat i Intellecta, Intranät | Lämna en kommentar