I helgen firade jag och min fru vår 5-åriga bröllopsdag på Grand Hotel i Mathias Dahlgrens Matsalen, Sveriges kanske bästa restaurang, belönad med två stjärnor i Guide Michelin. Mathias Dahlgren är en mästare på att modernisera och ta nya grepp på restaurangupplevelsen och maten. Det gör att publiken består av såväl börsbolagsdirektörer, som foodies och par med något speciellt att fira.
Fem år är länge i vissa sammanhang, men kort i andra. I en del är de perspektivskiftande. För vår personliga del har det inneburit flyttar, barn, nya vänner och nya arbeten. För min personliga mediekonsumtion har det inneburit en total förändring.
När vi träffades körde jag runt med en halv kasse CD-skivor för att bilresorna skulle bli roligare. Sedan en vecka tillbaka har Spotify iPhone gjort vår familjs behov av en skivsamling icke-existerande. Jag behöver inga LP-skivor som tar plats i källaren, jag behöver ingen CD-samling i bokhyllan, jag behöver ingen mp3-samling i datorn.
När vi gifte oss fanns inte iPhone.
När vi gifte oss fanns inte mobilt bredband.
När vi gifte oss fanns inte Facebook.
När vi gifte oss fanns inte hitta.
När vi gifte oss fanns inte twitter.
När vi gifte oss fanns inte Youtube.
När vi gifte oss fanns inte Spotify.
Mina föräldrar läste tidningen och tittade på TV för fem år sedan. Och gör det idag. Deras mediekonsumtion är oförändrad.
Min är totalt upp och ner.
Idag spenderar jag halva min arbetsdag på Internet. Och en tredjedel av min fritid. Jag gör det på bloggar, twitter, Spotify, i min iPhone, på Facebook; jag delar youtubeklipp och jag gör det på betydligt fler ställen än på jobbet och hemma.
När en av Sveriges främste medieanalytiker Olle Lidbom skriver på Mindpark-bloggen att skiftet från analogt till digitalt sker för fort, utan täckning i faktiskt beteende, är det felaktiga slutsatser han drar. Flera av VÄRLDENS mest besökta och använda webbplatser. Nästan alla produkter och tjänster som möjliggör realtidswebben har startat de senaste FEM åren.
Blocket, tradera/eBay, hitta, Booli, Newsmill. De senaste åren har visat att delar av det som tidigare ingick i den klassiska tidningsaffären mycket väl kan såväl utvecklas, som drivas av andra än de klassiska tidningsmakarna.
Om svenska mediehus ska ha någon del i det som kommer att hända de kommande fem borde det snarare vara snabbare och större steg som tas. Fler Mindpark. Fler Bonnier R&D. Inte färre. Och inte långsammare.
Om detta pratade vi inte under middagen. Däremot kom iPhone till hjälp; både för att dokumentera den fantastiska maten, som för att ta reda på mer om några av ingredienserna, bland annat björksav.
När vi gifte oss fanns förresten inte Mathias Dahlgrens Matsalen heller. Där den nu ligger fanns istället en klassisk fransk restaurang som serverade gammaldags finkrogsmat. Den fick aldrig några stjärnor men var mycket omtyckt av hotellets gäster.
Faran med att lita mer på Google än på ”verkligheten”
I helgen var jag och min fru på barnfri weekend i Milano; helt fantastiskt såklart.
Vi besökte helgedomar, såväl religiösa
som sekulära
Vi åt Risotto. Vi drack due espressi.
Vi åkte Metro, Tram, Autobus, Passante.
Sista kvällen hade vi bokat bord på restaurang D’O.
Vi ringde restaurangen för att höra vilket som var det bästa sättet att ta sig dit. På grund av språkförbistring och ett inte speciellt trevligt bemötande från andra sidan fick vi ingen vidare hjälp, mer än att vi var tvungna att åka taxi.
Vad gör vi då?
Går till Google såklart.
Så här såg kartan ut med restaurangen och en tågstation utmärkta.
För att spara taxipengar (avståndet var motsvarande Stockholm City-Sollentuna) så att vi kunde ge mer kollekt i de sekulära templen (läs:shoppa) bestämde vi oss för att ta tåget.
Enligt informationen på Google verkade det ju vara ”lätt som en plätt”.
Det var nära. Tåget gick varje kvart.
Tidtabeller printades och vi satte oss på utsatt tid på tåget mot Rho.
Vi var smarta! Vi hade sparat pengar! Och snart skulle vi vara där!
Tåget var snart framme och vi klev av.
Kan en tågstation sakna utgångar?
Kan en tågstation SAKNA UTGÅNGAR??
KAN EN TÅGSTATION SAKNA UTGÅNGAR!!!!??????
ja.
Rho är en byggarbetsplats. Utgångarna från stationen går in i mässområdet som var stängt. Det som mötte oss var gångar. Stängda uppgångar. Och en byggarbetsplats.
Trots att vi hade fått svaret att vi inte kunde åka tåg litade vi mer på Google.
Som tur var åkte vi snabbt tillbaka till stan och åt en fantastisk måltid vid vattnet. Med skaldjur, med Vongolepasta, med grappa.
Men om vi hade litat lite mindre på Google hade vi istället fått äta enstjärnigt för samma peng.
Nästa gång ska jag nog kolla en gång till. Fråga en gång till. Och kanske fundera ett varv till nästa gång som Google och ”verkligheten” inte har samma information.
Postat i Mat | Lämna en kommentar