Första veckan avklarad, jag är tillbaka på jobbet och i verkligheten. Min statusrad ”Back in business” på Facebook gav fler kommentarer och gilla-tryckningar än den om att jag blivit tvåbarnsmor (jag tänker inte fundera över vad detta egentligen betyder, tyckte bara att det var en rolig observation).
Under den senare delen av föräldraledigheten upptäckte jag att jag mer och mer försökte effektivisera, strukturera och förbättra alla möjliga processer i min lediga tillvaro, från hur kökslådorna är planerade och när och hur papper, plast, metall, batterier och glas ska transporteras till återvinningsboxarna, till hur arbetet med bygget på landet fortlöper. Jag har helt enkelt applicerat mina arbetsuppgifter på min fritid. Inte helt lyckat för alla. Och slutsatsen är: alla i min närhet, inklusive jag, är väldigt glada över att jag är tillbaka på jobbet och att jag kanske kan slappna av lite när jag är ledig.
Och det är precis det tänkte jag göra nu. Trevlig helg på er!
Många saker ställs på sin spets när man är föräldraledig
Att rulla sovande barn i vagn är ett ljuvligt tillfälle för eftertanke. Många menar istället att man inte hinner tänka klart när man har barn, det är alltid någon som avbryter. Men än så länge skulle jag säga att det är tvärtom, trots att två barn nu snurrar runt här. Nu får jag tänka allt möjligt utan att någon pratar budgetar, offerter och tvingar en att tycka om allt hela tiden. Nu kan jag gå runt och inte ha en åsikt i flera dagar utan att någon märker det. Känns som om en liten minirevolution. JAG VET INTE. I flera dagar. Jag har inte bestämt mig. Jag kanske tycker si en dag och så en annan och det behöver jag faktiskt inte stå till svars för.
Men så händer något.
Jag slår på tweetdeck i bästa SVT-anda. Får OS-rapporter insikter om politik och sociala medier och shit. Jag surfar som en galning medan 5-månaders bebis sover. Buzz! Posteuros blogg? Hur kan jag skicka alla inlägg till alla ställen? Ska jag det, eller ska jag inte? Varför har jag två bloggar, ska jag inte bara ha en? Varför får jag inte upp grejerna i Googles träfflista, vad gör jag för fel nu. Va, vaknar bebisen. Men JAG HAR JU INTE TÄNKT KLART! Gud. Informationen bara snurrar. Bebisen är vaken. Offerten jag skulle hjälpa till mig med har jag bara kommit en liten bit på. Halvfärdiga bloggar, tankar och inlägg som aldrig blir färdiga att publiceras. Skickar en kommentar på Buzz och ångrar mig, var lite ogenomtänkt kanske? Åh.
Och plötsligt känns världen känns rätt skör. Måste ladda ner någon j*kla app till telefonen som löser allt det här.
Under tiden jag letar apps så ringer (!) telefonen. Kompis på tråden som berättar följande historia: 5-årigt barn kommer hem: Mamma vad heter det där när man ligger på varandra?
Mamman i tanken: Nejnejnej. 1. Vill inte ta den bollen och 2. Hon är bara 5!!! Svarar därför mummel mummel.
5-åring: Men mamma, vad HETER det när man ligger på varandra?
Mamman, väsandes: Samlag. (För övrigt ett rätt roligt uttryck att välja.)
Dagen efter kommer 5-åringen hem: Mamma, det heter inte sådär som du sa det heter våningssäng!
Nu åter till appsen och postningen av allt överallt. Puh. Eller. Ska jag det? Nej!! Nu börjar jag igen. Jag behöver uppenbart ingen annan för att avbryta mig. Jag gör det rätt bra själv.
Postat i Föräldraledighet, Sociala medier | Lämna en kommentar