Få områden har varit så framgångsrika som fitness när det gäller att bygga communities på webben. Mapmyrun.com har funnits i många år och var tidigt ute med att skapa en community för folk som gillar att springa. Där kan man mäta sin egen runda, lägga upp rundor för andra, ha sin egen träningslogg eller hitta springkompisar att träna med – över hela världen. Nu mera finns hur många sajter som helst för att hålla koll på träningen. På Shapelink.se importerar man träningsdata från Nike +, Gps-enheter, Garmin klockor eller från Google Earth och med deras facebook-app tankas informationen automatiskt upp på facebook. Till det kan du koppla en uppsjö av bloggar och sajter med tips om hur du äter rätt, vad din kropp behöver för att fungera optimalt och hur du når balans.
Det har alltid förvånat mig att restaurangbranschen aldrig har hakat på den trenden. Att folk gladeligen proppar magarna fulla med, ja, vadå? För om sanningen ska fram så vet vi inte mer än vad som står på menyn. BBQ-grillad biffkarré ”Rossini BBQ” med anklever, äpple och tryffelsky smakar förmodligen fantastiskt, men hur näringsriktig är rätten? Självklart ska smaken komma först, men jag vill ändå veta vad en rätt innehåller för att kunna fatta ett beslut som passar mig, just då.
Tack och lov har många restauranger vaknat till, i ekotrendens spår, och redovisar råvarornas ursprung, nästa steg är förhoppningsvis även någon slags indikation på näringsvärdet.
När den tyska byrån Jung von Matt/Spree fick i uppdrag att skaffa fler medlemmar till gymkedjan Fitness First i Berlin använde man just den tanken. Var börjar problemet?
Annonspolicy på Facebook?
En kompis kom till mig och frågade om råd. Hennes dotter, som nyss fyllt 13, tjatade om Facebook och hon frågade mig vad jag tyckte, om jag såg några risker etc. Jag sa att jag tycker att det är helt okej och visade henne hur man ställer in vilka uppgifter som ska visas offentligt etc. Och när jag berättade att hon kan se vilka dottern blir vän med, kände sig den oroliga mamman trygg med att låta dottern gå med.
Dagen efter tittade jag på när 13-åringen surfade på Facebook. På hennes sida såg jag en annons för Sverigedemokraterna. Eftersom annonseringen på Facebook verkar vara så starkt kopplad till ålder började jag fundera lite. Facebook verkar till exempel tycka att jag, som snart fyller 30, borde ha barn. Och det kanske är en relevant gissning att många 30-åringar är mottagliga för reklam som rör bebisar. Men betyder det att Facebook också tycker att 13-åriga tonårstjejer ska exponeras för budskapet att Sverigedemokraterna ska in i riksdagen? Har Facebook några policies för sin annonsering?
Jag som rekommenderade min kompis att låta tonårsdottern hänga på Facebook, känner mig plötsligt inte lika säker längre. Och jag tror inte att det var annonser för främlingsfientliga partier som hennes mamma oroade sig för i första hand.
Postat i Sociala medier, community | 6 kommentarer