Den här bilden la jag in på Saras (dotterns) digitala fotoalbum som hon har i sitt lekrum. Det är en av hennes första teckningar på datorn.
Och så mitt i det när jag sparar ner bilden på simkortet och sätter igång fotoramen och ropar på henne och ser henne bli så glad över att få se den fina bilden som hon gjorde i bilen (efter många dagars bilåkande ska sägas – heder åt henne), så tänker jag. What the f- happened? När blev världen så här? När började man ha konstiga Astrid Lindgren-filmer i någon gammal Ipod och Bamse på skattjakt i Iphonen ”för säkerhetsskull”.
Det börjar närma sig ledigheter, latheter och semestertider. Ännu är det några veckor kvar för de flesta, men man märker den kommer smygande, mer och mer: leveranshetsen. Varenda litet projekt ska levereras. Om inte hela projektet kan levereras, kan vi hitta några delleveranser innan sommaren? Vad kan vi bocka av, vilka aktiviteter kan vi stryka ett streck över?
Visst vore det bra om man kunde koppla bort leveranserna och jobbet under ledigheten. För det är ju därför det är fokus på leveransen just nu. Med det sagt fortsätter jag nu att planera för leveranserna i mina projekt.
Igår på Intellecta Future sa vår högste chef att Intellecta ska kännas som en godispåse. Bolagen ska vara enskilt bra men ännu bättre tillsammans.
Inga liknelser i övrigt, här kommer en liten blandning av lite gammalt och lite nytt. Lite film och lite ppt.
1. Ingen har säkert undgått att Tedx har arrangerats i Stickholm senaste veckorna. Alla förorter och stadsdelar, från Humlegården till Täby har haft egna mini-TED. En av de mest intressanta arrangerades i Botkyrka av min gamla gymnasiekursare Edna Eriksson. Jag hade tyvärr ingen möjlighet att närvara, men det är mycket bra sammanfattat på den egna bloggen. Komplett med kommentarer, bilder och länkar.
I dagarna släppte han en ny film; kanske ännu bättre. Det är en kortfilm som handlar om [Irak/Afghanistan, ja, ni fattar]-kriget, fast om det skulle utspela sig i England istället. Enkel idé, fantastiskt genomförande. OBS! den är extremt otäck och obehagligt realistisk.
3. Jag har varit ganska frånvarande från twitter senaste veckorna, och läste ikapp lite igår. Jag skickade ut de här två tipsen på presentationer/texter på jobbet och en av mina kollegor som hänger på twitter hade naturligtvis läst det här redan. Ni som inte är det har kanske inte sett och borde därför göra.
4. Christian Hammar på Berghs har tillsammans med Palladium producerat en av de bästa Googlefilmerna jag sett. Den är helt fantastisk och borde lätt få massor av fler tittare.
5. Det här var en av de mest uppskattade presentationerna på SXSW-festivalen: Tio trender av Dan Shust. Inga konstigheter, men bra basics och saker alla bör känna till.
6. Igår på alla (verkar det som) svenska planners favoritblogg PsyBlog hittade jag guldkornet: att bilen är miljövänlig kommer på 5e. FEMTE!!!! plats av anledningar till varför man köper miljöbil. Läs hela inlägget ”Buying green is about being seen.” Människor är inte som man tror.
Nu har jag skrivit i en hel kvart. Då är det nog dags för glass!
Das Denken ist oft schwer, indes
das Schreiben geht auch ohne es. Wilhelm Busch [1832-1908]
{ Tänka en tanke är ofta svårt, men
att skriva går också utan den… ?-}
Alltså följer jag denna tidlösa visdom som min barndoms favoritförfattare så snärtigt satte i rim och tipsar – istället. Här finns tre verktyg som inte är nya men som jag upptäckt nyligen och gillar:
Större delen av mitt OS-tittande gjordes i alla fall via SVT Play. Mest på datorn i någan av webb-kanalerna, men även via appen som lägligt släppts till min iPhone.
Sammanfattningsvis ger jag OS-upplevelsen med SVT Play två tummar upp!
Sitter i soffan och följer herrarnas jaktstart i skidskytte. Det är ju en oerhört spännande idrott. Några millimeter till vänster och ett solklart guld och evig berömmelse förvandlas till en åttondeplats som är bortglömd redan imorgon.
Just nu utspelar sig en spännande fight i spåren och fler spännande dueller kommer det att bli. För att inte helt snöa in (notera ordvitsen) på det rent idrottsliga i de här olympiska spelen så tänkte jag också skriva lite om de digitala kanaler som numera ackompanjerar de TV-sändningar som kan kännas så enkelriktade för de som verkligen längtar efter att göra sin röst hörd.
I skuggan av skidspår, skridskobanor och halfpipes utspelar sig nämligen en strid mellan Twitter och Facebook. Och enligt min högst ovetenskapliga undersökning ser Facebook ut att gå mot en jordskredsseger.
Jag följer hashtaggen #vinteros och matchar det som dyker upp där mot de inlägg som trillar in på SVT Sports Facebook-sida (som i skrivande stund har 15 210 fans). Konstaterar snabbt att antalet inlägg och takten på inläggen är väldigt mycket högre på Facebook. Genom att använda mig av mina fördomar och helt baserat på de profilbilder som hör till respektive inlägg tycker jag mig också se att den grupp som skriver på Twitter är betydligt mer homogen än de som använder Facebook. Så här såg det ut på Twitter respektive Facebook sekunderna efter att Björn Ferry sköt fullt i första stående skyttet och gick upp i ledningen. I och med det känner jag också att det är dags att flytta fokus från att blogga om OS till att ställa mig framför TVn och skrika lite.
2010 har börjat precis som 2009 slutade: ett väldigt högt tempo dominerar alla aktiviteter, det är lite för mycket. Glöm inte bort att andas. Eller sova.
Under helgen tar jag en välbehövlig paus från allt som innebär ansvar för något eller någon annan än mig själv. Lämnar jobbet hemma. Barnen är schemalagda med först farmor och farfar och sen mormor och morfar. Vi är några vänner som åker upp till fjällen, ska åka bräda och bara tänka på oss själva. Vi har till och med hoppat över den traditionella fjällstugan, här ska det inte sovas i några våningssängar eller slabbas med dåliga köksredskap. Vi ska äta hotellfrukost och bara njuta av ledighet, frisk luft och egen tid.
Men just det – det var ju min bloggdag idag. En anledning att packa ner datorn alltså. Och faktiskt, det gör mig inget alls (är man beroende så är man).
I nästa vecka ser jag fram emot att göra användar- och användbarhetstester på ett intranät. Ska bli superkul.
Jag byggde ett par lådor i helgen, inget märkvärdigt, fem sidor som jag sedan fogade ihop med plugg. Två stycken lådor tog mig ungefär två dagar att bygga, eller så tog det en timme. Om man bara räknar tiden det tog att mäta upp allt och kapa det i rätt storlekar och sedan sätta ihop de bitarna så kanske det tog en timme men om man räknar faktisk arbetstid från projektstart till avslut så tog det hela helgen. Någon variant av den där Paretoprincipen gör sig påmind, 80% förberedelse och 20 % jobb.
För att kunna kapa upp de där skivorna så var jag tvungen att rensa ut en massa saker ur garaget, bygga ett stort och stadigt arbetsbord, sätta ihop en borrjigg för pluggningen osv.
Jag hade kunnat göra det utan bordet och utan borrjiggen och slutresultatet kanske hade blivit lika bra men nu när jag har det klart så kommer nästa låda som jag ska bygga förhoppningsvis bara ta en timme.
Och vad vill jag säga med det här? Jo, att det är lite samma sak med programmering. Ibland kan det löna sig att lägga lite extra tid på att skriva en klass eller en funktion för det kommer betala sig i längden.
Nu ska de där lådorna målas också, men de är kanske 95% klara… sen är det där med att de sista 5% tar 50% av tiden…
Idag ska vi i webbgruppen fira 2009 års fina arbete och resultat. Vår kick-off för det nya året börjar med en annorlunda utmaning – vald i demokratisk anda via Surveypirate. Och det är varken Curling eller Bilbana som vann… Nej, när vi ska ha kul då kan det, av ohejdad vana, inte bli något annat än ännu en Mission impossible. Det sitter helt enkelt i…
Kick-off Missionen går till så här: Via ett kodat meddelande får vi instruktioner för ett uppdrag. Med specialutrustning ger vi oss ut på en jakt där mod, intelligens och kunskap kommer att sättas på prov och där varje sekund räknas. Under 60 min ska lagen hinna lösa så många uppgifter som möjligt. Plats: Sthlm.
Alltså: Se upp och håll utkik efter klocka 16:00 på onsdag.
Synd att jag missar den här missionen – får skylla mig själv att ta semester just nu – och ser fram emot dokumentationen av alla myter och minnesvärda moment.
Att vi lever i en utseendefixerad tid är ingen nyhet. Inte heller att vi har manipulerat bilder så länge vi kunnat. Ett av de mest kända historiska exemplen är bortretuscheringen av Trotskij. När han föll i onåd hos Stalin fick han vare sig leva eller finnas med på bilder tillsammans med Lenin:
Lenin med Trotskij. Lenin utan Trotskij.
När Pretty Woman gjorde succé över hela världen 1990 viskades det om att det inte var Julia Roberts som var med på affischen tillsammans med Richard Gere. Det skulle visst vara en body double och slipsen dolde alla bevis på eventuell manipulation:
Julia Roberts har ju en alldeles egen fantastisk kropp men det hjälpte ändå inte
Retuschering av bilder är numera standard och jag har även skrivit om det här. Men det är ett fascinerande område där vi blir så vana vid det vackra och tillfixade att det liksom blir normalt. Då är det bra med käftsmällar. I höstas blev det ett stort rabalder om den här bilden:
Modellen Filippa Hamilton blev retuscherad i Ralph Laurens kampanj
Värt att påpeka att Filippa Hamilton är grymt smal även utan retuschering. Men inte tillräckligt. Hon fick sparken från RL, det kan du läsa mer om här.
Ibland blir de här retuscheringarna inte alltför bra gjorda. Vill du roa dig med att se förvridna fingrar, konstiga kroppsvinklar eller annat som kan uppfattas som vackert rekommenderar jag ett besök på PhotoshopDisasters.
Själv gillar jag bäst bilder på mig med en viss oskärpa i. Men det är en annan historia.
Plötsligt händer det
Den här bilden la jag in på Saras (dotterns) digitala fotoalbum som hon har i sitt lekrum. Det är en av hennes första teckningar på datorn.
Och så mitt i det när jag sparar ner bilden på simkortet och sätter igång fotoramen och ropar på henne och ser henne bli så glad över att få se den fina bilden som hon gjorde i bilen (efter många dagars bilåkande ska sägas – heder åt henne), så tänker jag. What the f- happened? När blev världen så här? När började man ha konstiga Astrid Lindgren-filmer i någon gammal Ipod och Bamse på skattjakt i Iphonen ”för säkerhetsskull”.
Plötsligt händer det. Som trissen skulle säga.