Mitt bredband slutade att fungera. Efter diverse omstarter av dator och modem ringde jag Comhems support. När jag kom fram blev jag kopplad till någon slags automatisk supporttjänst. I vad som kändes som en evighet blev jag ombedd att starta om både det ena och det andra, varje förslag följt av den optimistiska frågan ”fungerar det nu?” Behöver jag säga att det inte fungerade? Det slutade med att jag skrek mindre vackra ord i telefonen. Men roboten verkade inte nämnvärt berörd av mitt utbrott.
När jag slutligen fick prata med en människa var jag inte på mitt allra soligaste humör. Inte fick vi igång bredbandet heller. När supportkillen avslutade samtalet med att be mig ringa tillbaka om 24 timmar var min enda kommentar: ”Berätta för mig hur jag kommer förbi er fantastiska automatiska support”. Han lät ganska uppgiven när han svarade att det tyvärr är omöjligt.
Jag måste tillägga att jag oftast uppskattar när jag slipper prata med en människa. Vill jag veta mitt kontosaldo tycker jag att det är kanonbra att jag kan knappa in mina siffror och snabbt få veta det. Att jag kan boka en läkartid med några knapptryckningar, avboka frisörbesöket eller vad det nu kan vara. Men jag uppskattar inte en tjänst som tvingar mig att lyssna på en automatisk röst i tio minuter. Säkert löser den automatiska supporten en del problem. Men jag skulle vara så mycket vänligare inställd till funktionen om det bara fanns en möjlighet att bryta och bli kopplad till en verklig person, när det behövs.
Facebook i verkliga livet
Martin Soneby, bland annat känd från kanal 5:s ”Ballar av stål”, gör en rip off på Dave Chappelles “If the Internet was a real place”.
Postat i Blandat | Lämna en kommentar