Jag är sjukt trött på vintern. Jag vill åka bort från snön och kylan. Jag har tre kriterier: jag vill åka till solen, jag vill ha en så billig resa som möjligt och jag vill åka snart. Elias tipsade mig om sistaminutenresor på Twitter. Helt genialiskt tycker jag. Jag behöver inte ens leta själv, varje gång jag kollar min Twitter finns nya resor att välja på. Gillar!
Skärmsläckaren kan man ladda ned hos ShirtMullet.com
Vill man ha en till sin iphone så finns den på LarvaLabs
Jag har en ny jobbdator. Mina gamla pc har ersatts av en MacBook Pro. Jag är lyrisk. Det är lika kul varje gång jag startar min dator. Men, plötsligt kan jag knappt ett enda kortkommando. Hur gör man en skärmdump utan print screen-knappen? Fingrarna försöker utföra pc-kommandon av gamla vana. Min transformeringsprocess underlättas med hjälp av information från nätet. Dessutom är många av mina kollegor inbitna macanvändare och de svarar tålmodigt på mina frågor. Men det är kanske läge att plugga kortkommandon i helgen, innan de tröttnar på frågorna.
Serietecknaren Chris Ware har illustrerat senaste omslaget till The New Yorker. Temat är Halloween, med Trick-or-treaters och föräldrar med spöklikt sken från sina Iphones…
… är temat för den konferens som Intellecta åker iväg på om några timmar. Vi beger oss till Sandhamn i två dagar och ser fram emot spännande föreläsningar, kloka diskussioner och sist men inte minst att få tid att prata med varandra. Tid för reflektion är alltid en bristvara i vår hårt uppbokade vardag och jag tror att vi är många som ser fram emot dagarna i skärgården.
Stort utrymme på agendan får sociala medier, en del av den tiden kommer att ägnas åt hur sociala medier ritar om spelplanen för IR-arbetet. Förhoppningsvis återvänder vi till stan på fredag lite klokare, lite mer uppdaterade och med två trevliga dagar i bagaget.
Intellecta söker nya webbprojektledare skrev vi på bloggen häromdagen.
För att nå ut i våra egna nätverk valde flera av oss projektledare att också lägga upp länken på våra Facebooksidor. Och vad hände? Jo, besöksstatistiken på bloggen ökade dramatiskt. Tänk 7 projektledare gånger xxx antal facebookvänner. Man når en ganska stor målgrupp, ganska enkelt. Och eftersom de flesta av oss förmodligen har vänner och kollegor som jobbar i samma branch eller har gått samma utbildningar som vi, borde chansen vara stor att rätt person finns i våra egna nätverk.
Nu ser vi fram emot spännande ansökningar från framtida kollegor, oavsett om de redan finns i våra nätverk eller om de är helt nya bekantskaper.
Varje morgon när jag trängs på t-banan med andra morgonstressade resenärer tänker jag: ”imorgon ska jag gå upp en halvtimme tidigare och promenera till jobbet”. Och nästa morgon när väckarklockan ringer tänker jag: ”jag får sova en halvtimme till om jag tar t-banan” och somnar om.
Imorse var det extra fullt i tåget. En liten tant som var fullständigt indränkt med vitlök stod precis i höjd med min näsa. Jag andades genom munnen tills det var dags att gå av och lovade mig själv att imorgon SKA jag gå till jobbet. Jag är helt säker på att en promenad i höstsolen är en bättre start på dagen.
Imorgon…
Åh, dessa inloggningar som jag aldrig kommer ihåg! Förra veckan var det värre än nånsin. Först skulle jag boka en bussresa till Sundsvall. Kundnummer och lösenord skulle fyllas i på Y-buss webbplats. Tur att tjänsten ”skicka lösenord” finns! Men vilken e-postadress hade jag använt egentligen? Tre försök senare fick jag ett mejl med mina inloggningsuppgifter. Till hemresan tänkte jag försöka få tag på en tågbiljett på Tradera. Användarnamn och lösenord. Jag fick göra om samma procedur en gång till. Nästa problem uppstod när jag skulle kolla upp en försäkring som jag har via facket. Ny inloggning. Igen.
Jag försöker verkligen att använda samma användarnamn och lösenord överallt. Men helt plötsligt ska lösenordet bytas ut, användarnamnet måste se ut på ett speciellt sätt eller så är inloggningsuppgifterna så gamla att e-postadressen hunnit bytas ut ett par gånger. Och när inte tjänsten ”skicka lösenord” fungerar blir det riktigt besvärligt.
Med en och samma inloggning som fungerar överallt skulle livet bli mycket lättare. En kollega skickade en intressant länk till en artikel som bland annat tar upp detta ämne: Nu är vi oss själva på webben
Mycket i tillvaron kretsar kring tid. Brist på tid, tider att passa, planering av tid. I jobbet som kunsult och projektledare blir begreppet tid extra centralt. I offerter ska jag uppskatta hur lång tid ett projekt kommer att ta. Jag ska hålla koll på att min projektgrupp, inklusive jag själv, lägger rätt tid på rätt saker. Jag ska leverera i tid. Och hur många gånger inleder man inte ett telefonsamtal med orden ”har du tid?”
Även i mitt privatliv är tiden väldigt schemalagd just nu. Jag letar lägenhet och allt eftersom veckorna går börjar jag ana ett mönster. Söndag och måndag ägnas åt visningar. Visningsrundan planeras minutiöst och GPS, löparskor och vattenflaska krävs för att hinna runt. Tisdag och onsdag går åt till budgivning (utan resultat än så länge). Torsdag till lördag sitter jag klistrad framför datorn varje ledig minut och scannar av bostadsannonserna på nätet. Söndag är det dags för visningar igen och så börjar allt om…
Ullevi 31 juli. 55 000 förväntansfulla U2-fans. Riktigt så här nära scenen stod inte jag. Men nånstans därute i publikhavet stod jag och mina vänner. Och det var en galet bra konsert!
Jag känner mig halvnaken och bakbunden. Min telefon är trasig och sedan igår inlämnad på lagning. Jag lämnade in min iphone och i utbyte fick jag en gammal lånetelefon från stenåldern. Jag skrattade en bra stund åt bytet men tänkte att det ska väl gå bra i 10 dagar. Hur svårt kan det vara? Svårt visade det sig.
Lite i-landsproblem är det kanske. Men faktum är att en rätt stor del av livet finns sparat i telefonen. Och vardagen blir nog en liten aning enklare när de 10 dagarna har passerat och jag får tillbaka min telefon…
Det är ganska tomt på kontoret. Många kollegor är på semester, andra distansjobbar. De kopplar upp sig från båtbryggor, sommarstugor och segelbåtar och stannar med ena foten i sommaren en liten stund till.
Fysiskt sett befinner jag mig på kontoret. Men i tankarna svävar jag iväg, tillbaka till sommarens semesterresa och speciellt till New York. Ett ställe som jag gärna skulle besöka igen är New York’s highline park in the sky. Jag bara vet att jag skulle vara fantastiskt effektiv och kreativ med en sådan distansarbetsplats.
Jag har precis kommit hem från en resa till USA. Jag lovade mina kollegor att skriva blogginlägg på resan och mina nära och kära att uppdatera min privata blogg. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.
Tillgången till gratis wi-fi är fantastisk i New York. På nästan varje café och offentlig plats kan man surfa fritt. Och överallt satt folk med sina laptops. Men det var just det, jag lämnade laptopen hemma. Och om tillgången till wi-fi är fantastisk så är tillgången till internetcaféer och offentliga datorer fantastiskt usel.
Men vem behöver en laptop eller ett internetcafé när man har en Iphone, att surfa med wi-fi på telefonen fungerar ju lika bra. Facebook- och twitteruppdateringar, messenger och mejlkoll: inga problem. Men att skriva blogginlägg från telefonen, det går inte. Varken med blogger eller wordpress fungerar det. På nästa resa packar jag ned laptopen i ryggsäcken men om någon annan lyckats blogga från sin Iphone tar jag tacksamt emot tips på hur man gör!
Jag hann med annat än att surfa på telefonen på resan. Till exempel sippa på goda drinkar en ljummen kväll i New York, från en takterass med utsikt över Empire State Building:
En dag dök det upp en rubiks kub på jobbet. Mina kollegor har med mer eller mindre kreativa idéer försökt lösa uppgiften. Åsikterna om bästa metod har varit många. En av våra utvecklare löste uppgiften handgripligen genom att bryta isär kuben och sen sätta ihop den igen. ”Fusk!” sa många, ”problemlösning” menade utvecklaren.
Om vi tränar ordentligt kanske vi blir så här kreativa:
Idag bjöd Intellecta nya och befintliga kunder på ett frukostseminarium om webbstrategier. De kollegor som inte hade möjlighet att vara på plats kunde följa seminariet via yammer.
En av kollegorna klagade på informationsflödet:
”Är det rimligt att få alla dessa snapshots från seminariet som dränker yammer-feeden? Ska vi inte använda den lite annorlunda? Undrar jag som brottas med att få in Yammer som naturlig del i mitt arbetssätt.”
Kollega 2 svarade:
”Jag är jätteglad över de snabba rapporterna – hade gärna varit med men det funkade inte. Nu fick jag i alla fall lite seminarie-feeling. Man behöver ju inte läsa om man inte vill/orkar/har tid.”
Jag tycker det är intressant hur olika vi ser på de verktyg vi snabbt lärt oss använda. Orsakar de stress genom att vara ytterligare ett informationsflöde som vi borde, men inte hinner läsa? Eller är de en tillgång och fantastisk möjlighet att dela information med varandra? Förmodligen lite både och. Själv försöker jag läsa det som intresserar mig och verkar vara relevant för mig just nu. Resten försöker jag filtrera bort för att inte drunkna i informationsfloden. Men tänker många gånger att den här länken ska jag titta på sen, när jag har tid. Men den tiden kommer oftast inte…
Seminariet blev hur som helst väldigt lyckat, oavsett om det följdes på yammer, twitter eller in real life!
Skomakarens barn
Vi testar vår nya community på jobbet. Det gamla intranätet var, snällt sagt, inte särskilt bra. Vi har snickrat på det nya ett bra tag men eftersom vi av naturliga anledningar prioriterar våra kundprojekt, har det tagit en stund att färdigställa.
Än så länge är det ganska tomt eftersom det vi är själva som ska fylla på med innehåll. Vi ska in med information om kunder och projekt, vi ska blogga, kommentera och dela med oss av tankar och idéer. Transparens känns som ett bra nyckelord. Jag tror att det kommer bli riktigt bra!
Snart lever vi som vi lär, även vi skomakarens barn…
Postat i Intellecta, Intranät | Lämna en kommentar