Författararkiv: Nina Burman

Känner du av leveranshetsen?

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Det börjar närma sig ledigheter, latheter och semestertider. Ännu är det några veckor kvar för de flesta, men man märker den kommer smygande, mer och mer: leveranshetsen. Varenda litet projekt ska levereras. Om inte hela projektet kan levereras, kan vi hitta några delleveranser innan sommaren? Vad kan vi bocka av, vilka aktiviteter kan vi stryka ett streck över?

Visst vore det bra om man kunde koppla bort leveranserna och jobbet under ledigheten. För det är ju därför det är fokus på leveransen just nu. Med det sagt fortsätter jag nu att planera för leveranserna i mina projekt.

Finns de här personerna på riktigt?

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: -1 (1 röst)

Jag återknyter till mitt tidigare inlägg om ändrade beteenden i och med annorlunda och snabbare informationsvägar.

Nästan varje morgon på väg till jobbet, på tunnelbanan, läser jag Metro. Ofta funderar jag på om det finns någon – på riktigt – bakom frågorna i ”Tyck till om programmen”, på tv-sidorna? Och varför? Vem – idag – skickar ett mejl till tidningen med en tv-fråga? Får de svar via e-post också – eller ska de vänta på svaret i den tryckta tidningen? Har redaktionen en buffert av frågor? Kan frågeställaren vänta så länge på svaret, hur länge är frågan aktuell? Och viktigast av allt – vem ställer den här frågan till en tidning? Varför frågar man inte tv-kanalen direkt?

Är det någon som känner någon som känner någon som har hört talas om någon som har en bekant som  har ställt en tv-fråga i en tidning? I dagens snabba informationssamhälle? Berätta, genast!

Hur säger du grattis på födelsedagen?

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Jag tänker på hur beteenden och värderingar förändras ännu snabbare med hjälp av sociala medier. Inget nytt men väldigt intressant. Ta exemplet med födelsedagar och hur mycket ett grattis är värt. Facebook har förenklat avsevärt för många när det gäller att komma ihåg födelsedagar. På ett sätt. Å andra sidan har det också blivit mer avancerat. För även om det är enklare så finns det ju en värdering i gratulationen, vilken nivå den presenteras på, eller om den levereras över huvud taget.

De närmaste vännerna och familjen gratulerar man personligen, med en träff eller i alla fall ett telefonsamtal, här ger man mer än en present, man ger mer av sin värdefulla tid. Därefter, i värderingstrappan, finns de vänner som man skickar sms till. Sms värderas högre än ett grattis på Facebook (men såklart lägre än ett telefonsamtal). Eventuellt kan sms:et kompletteras med ett grattis på Facebook, eventuellt bara för att visa andra att man inte glömt födelsedagen. Efter detta följer de som man absolut skriver ett grattis till, det kan handla om kollegor eller vänner som man inte har daglig kontakt med men som man ändå har en aktiv relation till. Därefter kommer de som man inte ens gratulerar, de är Facebook-vännerna som man inte har mycket kontakt med alls, och som man nästan känner att man inte ska gratulera, eftersom man inte har den relationen.

Sen finns det såklart fler oskrivna regler: de vänner man gratulerar brukar också gratulera tillbaka, det tillhör god sed. Det borde alltså vara ganska enkelt att klättra i värderingsstegen? I alla fall någon position.

I min lista fick inte de fysiska gratulationskorten som kommer i postlådan vara med. Men de tillhör nog faktiskt en annan generation?

Att använda Facebook på rätt sätt

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Jag tycker fortfarande otroligt mycket om Facebook. Det är så många som jag vill ha kontakt med som jag inte skulle prata med alls om inte Facebook fanns. Ett dåligt samvete när det gäller vissa vänner kan stillas något genom en gilla-tryckning eller en enkel kommentar.

Det finns fortfarande ett stort motstånd till Facebook. När jag försöker sälja in till icke-användare får jag ofta tillbaka argument som ”Jag vill ju inte att alla ska veta vad jag åt till frukost” eller ”Jag vill inte dela allt med alla”. Jag förstår rädslan och argumenten. Men jag säger alltid att det ju är upp till var och en hur mycket man delar och till vilka man delar. Men det kanske inte är riktigt så enkelt som jag försöker få det att låta?

För en tid sedan hjälpte jag en vän att skapa en grupp för vänner som hon inte ville dela just allt med (inte statusuppdateringar och inte bilder) på Facebook. Jag tyckte det var en enkel uppgift med ett ganska självklart flöde, men det beror såklart på att det är min vardag. Jag har arbetat med användarrättigheter och gruppskapande och i vilken ordning man ska göra vad för att få det att fungera, i massor av år. Samtidigt så förstår jag att det här inte är helt givet för alla, utan en ganska jobbig och krånglig process med nya och konstiga ord. Min kompis hade försökt, utan framgång, i en timme.

Nu tycker jag personligen inte att just de här inställningarna är de viktigaste att göra, det är viktigare att ha koll på vilka delar av din information som är öppet för alla – även för dem som inte är dina vänner, även för dem som kommer till dina sidor via en annan webbplats eller sökmotor. Har du ställt in rättigheter för vad av din sida som är öppet och sökbart från andra webbsidor, för alla utanför din vänkrets? Är dina bilder synliga för alla? Om du inte har några problem med det behöver du såklart inte göra något alls, men annars rekommenderar jag en liten genomgång av inställningarna i ditt Facebook-konto.

Om du tycker att det här är svårt så kan jag skapa en guide för hur man hanterar synlighet, rättigheter och grupper på Facebook.  Lämna en kommentar här så blir en förklaring mitt nästa blogginlägg.

En välbehövlig paus

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

2010 har börjat precis som 2009 slutade: ett väldigt högt tempo dominerar alla aktiviteter, det är lite för mycket. Glöm inte bort att andas. Eller sova.

Under helgen tar jag en välbehövlig paus från allt som innebär ansvar för något eller någon annan än mig själv. Lämnar jobbet hemma. Barnen är schemalagda med först farmor och farfar och sen mormor och morfar. Vi är några vänner som åker upp till fjällen, ska åka bräda och bara tänka på oss själva. Vi har till och med hoppat över den traditionella fjällstugan, här ska det inte sovas i några våningssängar eller slabbas med dåliga köksredskap. Vi ska äta hotellfrukost och bara njuta av ledighet, frisk luft och egen tid.

Men just det – det var ju min bloggdag idag. En anledning att packa ner datorn alltså. Och faktiskt, det gör mig inget alls (är man beroende så är man).

I nästa vecka ser jag fram emot att göra användar- och användbarhetstester på ett intranät. Ska bli superkul.

Det var det där med mobilt användande

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Tidigare i veckan presenterade Web Service Award en studie gällande mobil användning av några svenska mobilanpassade webbplatser (mobil.unt.se, mobil.dn.se, mobil. mil.se, mobil.svenskfast.se och mobil.idg.se).

Syftet med studien var att analysera och se hur mobila sajter uppfattas av besökare, vilka som besöker sajterna samt vilka telefoner, operativsystem och läsare de använder. Undersökning och analys är gjord ur besökarnas fokus.

Det finns tre slutsatser:
-         Det är framförallt män i yrkesverksam ålder som surfar på de undersökta mobilsajterna. Hela 91 % är män mellan 26-40 år.
-         Mobilen påverkar i stor grad hur besökarna uppfattar mobilsajterna. IPhone är den mest använda mobilen bland surfarna, med en andel på 32 procent.
-         Besökarna vill ha samma mängd information som de får via den vanliga webbplatsen. De till och med efterfrågat videoklipp och mer bilder.

Vill du ladda ner undersökningen direkt så kan du göra det här.

I den här artikeln i Dagens Media kritiseras dock undersökningen och hänvisar till en undersökning gjord av mobiloperatörerna 2008.

I många av våra pågående uppdrag är det här en aktuell fråga. Ska vi utveckla en Iphone-app, en Android-app och vad ska den i så fall innehålla? Vilka ska använda appen? Ska hela eller delar av innehållet på webbplatsen speglas? Ska vi utveckla en strippad mobil version av webbplatsen eller ska vi ”bara” se till att den funkar i en mobilläsare? Studien ovan säger en sak, ganska tydligt, och det är att besökarna inte vill ha ett urval av informationen utan allt. När vi sitter och diskuterar det här på möten kan jag dock konstatera att vi har många olika syner och tankar om surfandet på mobilen. Själv blir jag irriterad om jag inte får allt innehåll, jag undrar vad som är bortvalt. Jag tillhör dem som hellre tittar på den vanliga och fullständiga webbplatsen. Det vi är väldigt överens om är att det är helt fel att tvinga besökaren in på en mobil sajt. Och vad säger ni, våra läsare här- hur ser ert mobila surfbeteende ut?

Webbstrategidagarna 2009:2

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Jag gjorde ett ordmoln med hjälp av wordle, från mina anteckningar från konferensen igår. Blir som så ofta fascinerad över att det faktiskt ger en så bra överblick.

wordle

Rapport från dagens webbgruppsmöte

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)
jenny deltog också

Jenny deltog på distans.

Idag var det frukostmöte för oss som jobbar med webb på Intellecta Corporate. Vi fick bland annat en rapport om om nya EpiServer-versionen (EpiServer 6) som beräknas släppas första kvartalet 2010. Jag ser mest fram emot de utlovade förbättringarna i redaktörsgränssnittet till nästa version, bra och på tiden. Till exempel ska sorteringsfunktionen (sorteringsindex) bytas mot en funktion med drag’n’drop. Och redaktörsgränssnittet ska verkligen fungera på mac. På tiden som sagt.

Hatad av många, älskad av mig.

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Min elmoppe, den är fantastisk, jag susar fram.

JO, jag får köra på cykelbanan! Farbröder i cykelbyxor hatar när jag kör om dem, de positionerar sig vid trafikljusen och försöker rycka i starten, men de klarar det inte. Trevligast är de riktiga cykelproffsen, de känner sig inte hotade.

Jag försöker vara ödmjuk och förklarar att utan elen så går det för långsamt för mig, jag är inte alls lika bra som dem på att cykla snabbt. Mottagaren missförstår mig och tror att jag försöker hävda mig. Jag får förklara vid nästa trafikljus. Jag försöker bara vara snäll och undvika krockar. Och så vill jag ta mig snabbast möjligt till jobbet.

Frukostseminariet om investerarrelationer på den sociala corporate-webbplatsen

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Ni som inte kunde vara med på vårt frukostseminarium om  investerarrelationer på den sociala corporate-webben, det här är till er:

Twitter:
http://twitter.com/#search?q=scw

Christian Brosstads presentation på Slideshare:

Prestige är såååå 2008

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

I flera av senaste tidens samtal har jag blivit upplyst om den prestigelöshet som finns hos personen eller gruppen vi diskuterar. Och min reaktion har vid samtliga tillfällen varit: Är inte prestige väldigt omodernt? Är det någon som orkar med prestige idag? Huvudsaken är väl att resultatet blir bra.

Det här rimmar ju väl med sociala medier och den kollektiva kunskapen som omger oss i och med web 2.0. Är det just det här som fått prestigen att försvinna? För visst känns prestige väldigt mycket 1.0?

Back in business

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Första veckan avklarad, jag är tillbaka på jobbet och i verkligheten. Min statusrad ”Back in business” på Facebook gav fler kommentarer och gilla-tryckningar än den om att jag blivit tvåbarnsmor (jag tänker inte fundera över vad detta egentligen betyder, tyckte bara att det var en rolig observation).

Under den senare delen av föräldraledigheten upptäckte jag att jag mer och mer försökte effektivisera, strukturera och förbättra alla möjliga processer i min lediga tillvaro, från hur kökslådorna är planerade och när och hur papper, plast, metall, batterier och glas ska transporteras till återvinningsboxarna, till hur arbetet med bygget på landet fortlöper. Jag har helt enkelt applicerat mina arbetsuppgifter på min fritid. Inte helt lyckat för alla. Och slutsatsen är: alla i min närhet, inklusive jag, är väldigt glada över att jag är tillbaka på jobbet och att jag kanske kan slappna av lite när jag är ledig.

Och det är precis det tänkte jag göra nu. Trevlig helg på er!

På väg tillbaka till verkligheten

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Under föräldraledigheten har jag smygjobbat lite här och där, lite nu och då. Varit med i utkanten av projekt och varit helnöjd över att kunna fokusera på bara ett projekt. Att slippa bebisgnäll och istället njuta av kreativa diskussioner och roliga projekt har varit härligt inspirerande.

Efter första dagen på konferensen ” Användbarhet & positiva användarupplevelser” för några veckor sen insåg jag dessutom att den bästa tiden att gå på konferenser, utbildningar, kurser och andra inspirerande aktiviteter – måste vara just – när man inte jobbar. Inga telefoner som ringer och påminner om den vanliga arbetsdagen, inga mejl som stressar, inga obesvarade frågor, ingenting som stör. Det var fantastiskt att kunna vara totalt avstressad och fokusera helt på konferensen.

Några ord om konferensen: det är supernyttigt att åter och åter och återigen bli påmind om hur mycket man tjänar på att faktiskt ta reda på vad mottagaren och användaren är intresserad av och använder. Det är klart att resultatet blir bättre. Min mission i höst när jag börjar jobba på riktigt igen blir att få in ordentliga användarstudier i alla mina projekt. Jag ska ta fram argument och kalkyler som inte går att förneka eller se förbi.

Och så får vi väl se det här första inlägget som ytterligare ett tecken på att snart – ganska snart – är föräldraledigheten över… Till dess tänker jag mest lapa sol och ledighet och njuta!