Författararkiv: Jenny Åström

Plötsligt händer det

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Den här bilden la jag in på Saras (dotterns) digitala fotoalbum som hon har i sitt lekrum. Det är en av hennes första teckningar på datorn.

Och så mitt i det när jag sparar ner bilden på simkortet och sätter igång fotoramen och ropar på henne och ser henne bli så glad över att få se den fina bilden som hon gjorde i bilen (efter många dagars bilåkande ska sägas – heder åt henne), så tänker jag. What the f- happened? När blev världen så här? När började man ha konstiga Astrid Lindgren-filmer i någon gammal Ipod och Bamse på skattjakt i Iphonen ”för säkerhetsskull”. 

Plötsligt händer det. Som trissen skulle säga. :-)

 

Om blogglivet

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +2 (2 röster)

Åh vad bloggar har blivit en folkfest. Och också, vad bloggar har blivit nödvändigt. Nödvändigt för företag just för att det är ett sätt att förmedla sig, utan att göra det för komplicerat. Nödvändigt för människor just för att det är ett sätt att göra sig hörd, utan att vara den som driver frågan. Men ändå göra just det i ett sammanhang.

Det finns baksidor. För många irrelevanta inlägg för att man måste uppdatera för annars är bloggar ointressanta tyvärr. För många elaka kommentarer är inte heller ovanligt. Och jag funderar en del på det där. På elakheter, på nätet, och på vad andras elakheter ändå säger om mitt företag. Internt som externt.

Jag följer ju, som många andra, en del bloggar. Bland annat Sanna Lundells blogg  på mama.nu. Där gick elakheterna i kommentersfälten helt överstyr och till slut blev det en blogg utan möjlighet att kommentera. Och det där är ju svårt. Är det verkligen en blogg då? Tänk att behöva stänga ner möjligheten att kommentera inlägg i ett socialt media. Det är ju faktiskt rätt absurt. Och uppenbarligen är människan rätt absurd också. Hursomhelst mailade jag lite med mama.nu:s webbredaktör, Cecilia Öhrn, om det där.

Vad har ni för policy gällande kommentarerna på mama.nu?
Vi har en stående uppmaning i alla våra bloggar som lyder så här:
”Kommentera gärna denna blogg men vänligen använd ett vårdat språk och en trevlig samtalston. Vi accepterar inte personangrepp eller inlägg som på annat sätt kränker våra bloggare eller läsare av bloggen. mama blockerar de som missbrukar forumet.”

Har de som bloggar officiellt för er någon policy eller strategi att hålla sig till?
Våra bloggare får i princip fria händer, vi utgår från att alla håller sig inom gränserna för sunt förnuft. Bloggen ska vara personlig och kännas lustfylld, därför har vi egentligen inga språkliga krav till exempel, vi ställer dock gärna upp och coachar och bollar ideér. Det vi är restriktiva mot är att strössla sin blogg med tävlingar och egna samarbeten då mama.nu i sig själv är annonsfinansierad.

Ger ni några riktlinjer för hur bloggarna ska förhålla sig till eventuella kommentarer?
Vi föreslår bloggarna att hålla koll på kommentarerna för att på så sätt hålla en dialog med sina läsare. Besvara kommentarerna, eller starta frågestunder i kommentarsfältet till exempel.

Våra bloggare har tillgång till att själv rensa bort direkta påhopp, men vi är noga med att poängtera vikten av yttrandefriheten, att inte rensa bort läsarnas avvikande åsikter tillexempel.

Hos er har kommentarsfunktionen hos ett par av er bloggare varit avstängda under perioder efter en alltför elak ton. Hur gick diskussionen kring det?
I båda fallen där det varit aktuellt var det personernas egna önskan, något vi inte kunde säga mot då tonen var oacceptabelt rå i deras kommentarsfält. Däremot förde vi därefter en diskussion om hur och när vi skulle öppna kommentarsfunktionen igen, då en blogg är lika mycket sina kommentarer som övriga innehåll.

Använder besökare ofta ”anmäl inlägg”-funktionen? Tycker du en sådan funktion har betydelse?
Ja, den används flitigt och den har absolut betydelse.

Internt finns det ju olika skolor om man ska få vara anonym på intranät/forum av olika slag. På externa webbplatser kan det handla om att man får skriva i sin e-postadress eller logga in för att kunna ge en kommentar. Hur ser du som webbredaktör på det?
Jag tycker absolut inte att man ska kunna vara anonym om man ska kommentera. Anonymiteten kan kicka igång en oförsvarbar hätsk nivå. På officiella webbsidor kan jag tänka att man inte vill förlora läsare pga jobbet med att logga in eller lämna e-post osv, men jag tror inte det är värt det, alla vill ju ha en god ton. Inget varumärke vill ju bli förknippat med hat och hets. Internt borde det vara självklart att man inte får vara anonym. Vi hade tex nyligen en incident inom Bonnier där en chef blev trakasserad anonymt av en medarbetare.

Går du som webbredaktör ibland in och försöker ”lugna” diskussionerna om det blir alltför hetskt?
Det har hänt att jag påminner läsarna om vår kommentarspolicy.

Har du några tankar kring bloggare/kommentarer och hur sociala besökare på webbplatser ska hanteras?
Vi utgår någonstans från att våra läsare ska hålla en god ton och visa respekt, men att vi är på vår vakt! Grundidén vi håller oss till är att alltid respektera yttrandefriheten hos våra läsare, men att vi inte på något sätt accepterar övertramp så som personangrepp eller annan kränkning.

Vulkanen och Facebook

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Vulkanen Eyjafjallajökull har över 30 000 fans på Facebook. Det är inte så konstigt egentligen, alla grupper får ju hur många fans som helst på Facebook. Men bara bland de vänner jag själv har där så har två olika lösningar uppenbarat sig för två familjer. Den ena fast i Thailand och den andra i Barcelona. Det är ju rätt coolt ändå, hur man än vrider och vänder på det.

När det är svårt att förstå

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +2 (2 röster)

Bokar en liten inrikesresa med flyg på sas.se.  Inget problem, tycker sas.se blir bättre och bättre. Fina priser till och med. Toppen. Ska till Östersund och ska där ha tag på en bil. När min bokning hos SAS är klar dyker en liten biluthyrningsruta upp, med förslag från tre (!) olika bilhuthyrningsfirmor på bilar för den aktuella perioden. Och med flera förslag på varje. Utmärkt. Väljer Hertz och hela min bokning med avgångar, flightnummer och allt följer med. Snyggt!

Jag letar fram önskad bil, ett par tillval och sen är jag klar. Kommer till formuläret och fyller i allt (att inte mina uppgifter kunde komma hit är ju konstigt, uppenbarligen bara vid första instansen i bokningskedjan). Fyller även i kortnummer för betalning. Klickar på skicka. Vänder mig om och gör något annat medan sidan laddar om. Tittar på datorn igen och ser samma fönster. What? Klickade jag inte? Klickar igen. Sidan laddar om, samma fönster. Skrollar upp och ner – hittar ingen information. Klickar igen. Samma sak. Men… Hittar plötsligt denna lilla röda (fint) text:
@on request only DE646.

Nu hyr inte jag bilar särskilt ofta. jag antar att bilmodellen kanske är on request eller är hela uthyrningsfirman i Östersund On request? Åh. Där står mina kontosiffror och blinkar mot mig och jag undrar tre saker:
1. Dras några pengar varje gång jag trycker på skicka? I så fall är jag typ 15 000 kr fattigare just nu.
2. Vad betyder on request? Att de behandlar ärendet och återkommer via mail? Telefon? Eller måste jag ringa? Eller finns bokningen men kanske inte exakta bilen? Och vad betyder det? Vad får jag istället i så fall?
3. Varför @? Och varför 646?

Snälla Hertz. Maila/ring/kontakta Nina Burman. Då kan ni få hjälp med exakt sådant här. Ett förslag får ni gratis: Ge svar som man förstår. ;-)

Redaktörsorganisationernas återkomst (eller inte?)

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Förr i tiden hade man som webbansvarig ett antal redaktörer runt om i företaget som skulle publicera på en webbsida, eller få andra att publicera på en webbsida och det utbildades i EpiServer och gjordes manualer och allt. Artiklar (!) skulle skrivas och uppdateras och publiceras och contentansvariga skulle finnas. Sen skulle plötsligt  ingen annan publicera utan de contentansvariga skulle göra det själva. Sen blev allt lite trassligt och omständigt plötsligt och för bara en kort tid sedan blev just organisationsfrågan stor igen. Enkla organisationskartor blev plötsligt matriser (! ja, jag har varit med och tagit fram en och annan sådan – det ska erkännas).

Sen kom bloggen. Till och med de företag som hade den mest rigorösa kontrollbehov ”behövde” nu blogga. Och grejen är, att det är en sådan enorm skillnad i att skriva ett inlägg på en blogg än en artikel på en webbplats. Inget snack. Så är det ju. (Ibland på gott och ont. Men mest gott.) Context is king som Brian Solis sa på något seminarium för länge sen.

Men. Människor är människor, och om grejer ska fungera över en längre tid krävs faktiskt fortfarande lite planering och lite organisationsbyggande för att få även bloggar att vara levande och intressanta. Man måste prata lite om innehållet då och då. Och så måste man bestämma ett minimiläge för publicering (om man är fler). Så har vi gjort här. Vi är många som skriver på den här bloggen, så vi har gjort ett schema där alla är ansvariga för en dag. Men sen får man publicera hur mycket man vill ju. Och till det har vi gjort den enklaste policyn som finns. Lite, lite, planering, men så mycket mer effekt! Jag ser fram emot att bita tänderna i en ny intranätsorganisation någonstans – det vore roligt! Lite ledningssystem, lite sociala meda finns säkert och så lite gam-artiklar. Underbar enkel organisation för att stödja affärsmålen tänker jag. Hör av er om ni behöver hjälp. ;-)

Många saker ställs på sin spets när man är föräldraledig

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Att rulla sovande barn i vagn är ett ljuvligt tillfälle för eftertanke. Många menar istället att man inte hinner tänka klart när man har barn, det är alltid någon som avbryter. Men än så länge skulle jag säga att det är tvärtom, trots att två barn nu snurrar runt här. Nu får jag tänka allt möjligt utan att någon pratar budgetar, offerter och tvingar en att tycka om allt hela tiden. Nu kan jag gå runt och inte ha en åsikt i flera dagar utan att någon märker det. Känns som om en liten minirevolution. JAG VET INTE. I flera dagar. Jag har inte bestämt mig. Jag kanske tycker si en dag och så en annan och det behöver jag faktiskt inte stå till svars för.

Men så händer något.

Jag slår på tweetdeck i bästa SVT-anda. Får OS-rapporter insikter om politik och sociala medier och shit. Jag surfar som en galning medan 5-månaders bebis sover. Buzz! Posteuros blogg? Hur kan jag skicka alla inlägg till alla ställen? Ska jag det, eller ska jag inte? Varför har jag två bloggar, ska jag inte bara ha en? Varför får jag inte upp grejerna i Googles träfflista, vad gör jag för fel nu. Va, vaknar bebisen. Men JAG HAR JU INTE TÄNKT KLART! Gud. Informationen bara snurrar. Bebisen är vaken. Offerten jag skulle hjälpa till mig med har jag bara kommit en liten bit på. Halvfärdiga bloggar, tankar och inlägg som aldrig blir färdiga att publiceras. Skickar en kommentar på Buzz och ångrar mig, var lite ogenomtänkt kanske? Åh.

Och plötsligt känns världen känns rätt skör. Måste ladda ner någon j*kla app till telefonen som löser allt det här.

Under tiden jag letar apps så ringer (!) telefonen. Kompis på tråden som berättar följande historia: 5-årigt barn kommer hem: Mamma vad heter det där när man ligger på varandra?

Mamman i tanken: Nejnejnej. 1. Vill inte ta den bollen och 2. Hon är bara 5!!! Svarar därför mummel mummel.

5-åring: Men mamma, vad HETER det när man ligger på varandra?

Mamman, väsandes: Samlag. (För övrigt ett rätt roligt uttryck att välja.)

Dagen efter kommer 5-åringen hem: Mamma, det heter inte sådär som du sa det heter våningssäng!

:-) Väldigt roligt.

Nu åter till appsen och postningen av allt överallt. Puh. Eller. Ska jag det? Nej!! Nu börjar jag igen. Jag behöver uppenbart ingen annan för att avbryta mig. Jag gör det rätt bra själv.

Så. Nu kör vi igen.

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Välkommen 2010. På Intellecta Webb ser vi fram emot ett härligt år. 2010 bjuder för vår del på lansering av en del projekt vi jobbat med under hösten 2009 – socialt, aktivt, nytt – det kommer bli skoj!

Det ser ut som vi haft lång ledighet här på bloggen, inte riktigt sant, men förhoppningsvis är vi alla utvilade i alla fall. :-) Julhelgen bjöd för egen del på kalla dagar i Sälen, Dalarna. Så kallt att när det väl blev lite varmare en dag (-10) undrade vi om snön skulle börja smälta. Lite på allvar faktiskt. På rätt fjäll är det ju fantastiskt att befinna sig i ett sådant totalt vinterlandskap. Men riktigt kalla dagar, typ -27, är det också rätt skönt att ställen som Experium finns. Eller restauranger som Appetito.

Näe hörni. Så här kan vi inte ha det. Nu är det dags för jobb. ;-)

Fast först måste vi skicka de varmaste gratulationerna till Stefan som blivit pappa. Stefan! Det är nu det börjar.

Allt gott! //Jenny

Ellen använder Twitter

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: +1 (1 röst)

Jag är föräldraledig, och ibland är jag hemma 12.45 på dagarna då talkshowen Ellen! går på tv. Det är roligt, så jag kikar gärna. Webbifierad som jag är kan jag dock inte undgå att fascineras över Twitters intågande i Ellens tv-show. Hela programmet igenom kommer det upp en liten påminnelse om att följa Ellen på Twitter. Hon nämner Twitter säkert ett par tillfällen/program.

En gång fick hon kontakt med några Australiensare som hon flög in, och ibland kör hon tävlingar som att man ska mötas upp på en plats med den största pumpan man kan hitta. (Konstigt exempel!)

Och så blir jag lite häpen att tv och webb faktiskt synkar så dåligt. Det är 2010 och de sänder Ellen med flera månaders försening på tv, men jag följer henne med lätthet live på Twitter.

Jag hatar Twitter ska tilläggas. Jag kan inte. Det går inte. Men jag följer andra med intresse. Precis så som inte man inte får göra. Men jag tänker på det. Mycket. Om det nu räknas.

Först blev jag sur över att synergi tv/webb inte fungerar. Sen kom jag på att tävlingarna ändå är i USA och jag ändå inte kan köpa den största pumpan på ICA och flyga dit och vinna 25 000 dollar. :-)

Tar svininfluensan julhandeln, eller byter den bara plats?

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Så. Svininfluensan. Enligt rykten kommer ”andra vågen” lagom till jul. Och julhandeln, julruschen, julhysterin är ett minne blott.

Själv väljer jag att göra mina julklappsinköp på nätet såklart. Ingen skillnad från förra året. Dock gjorde jag en del handel även irl (säger man så nuförtiden? allt är ju irl.),  men med liten bebis i bagaget är inte behovet så stort att beblanda sig för mycket med trängsel i julhandel.

Dock slår det mig hur mycket bättre alla butiker på nätet blivit, när det gäller kundservice, byten, återköp, bilder på grejer osv osv… Och inte minst hur lätt det är att föstå system och uppläggen. Användbarhet verkar ha nått nya höjder. :-) Och frågan är om svininfluensan verkligen påverkar julhandeln, eller om julhandeln bara förflyttar sig till annan plats.

Snabba Internet kräver snabba människor

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Man brukar ju säga att Internet är snabbaste mediet, att allt handlar om aktualitet, närvaro och så vidare… Vi kan konstatera att så är fallet, men att problemet ofta finns bakom spakarna. Så även för oss ibland. Vi hade ett seminarium i juni och skickar ut materialet nu. Helt bisarrt. Men, det fina i kråksången är att det faktiskt fortfarande är relevant. Vi lovar att vara snabbare nästa gång! Tills dess, här finns materialet:

Webbstrategier, Lisa Vallgren och Amalia Syrén

Webbstrategier AstraZeneca, Tina Forstén

Jag har sett Google-maps-bilen!

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Min man D och jag tankade på en Shellmack på Värmdö. En bil glider upp med konstiga stag och pinnar på taket och vi tittar och tittar – helt plötsligt skriker D: Det är googlemaps!

Otroligt roligt. Kameror på en stång och så körde den vidare ut på ön.

Om ni ser två fågelholkar på en Shellmack på Värmdö om ett tag på Google-maps, så är det vi. :-)

Ibland glömmer jag bort vad jag gör på nätet

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Sitter och slösurfar framför tv:n. Och så helt plötsligt tar liksom länkarna slut. Vet inte vart jag ska? Jag borde ju göra en massa saker förstås, lägga upp bilder till släkt och vänner på kräftskivor och kalas, jag letar fåtölj i barnstorlek till dottern men alla ser för stiffa ut och verkar vara för hårda. Nej, vilken ny sajt eller blogg ska jag till? Vart brukar jag gå? Plötslig sinnesförvirring. Markören blinkar vid URL:en. Jag går tillbaka till andra bloggar och klickar lite på måfå på någon av deras rekommendationer men det är ju inte roligt. Det är ju verkligen inte det. Länkarna tog slut liksom. Så kom jag på det: FACEBOOK. Jag har inte kollat facebook. Ok. Dåsa. Men allvarligt.

Mobile Baby

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Nu finns en rolig funktion (? vet ej vad man ska kalla det) på MammaMia-mottagningarna (mödravård) i Stockholmsområdet.
Ultraljudsbilderna och små filmsekvenser kan man få direkt till mobilen så att man enkelt kan skicka vidare till släkt och vänner.

Tjänsten heter Mobile Baby och finns vad jag förstår bara i Stockholm på MammaMia. Men praktiskt och enkelt none the less.

Vad är det för fel?

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Hörni, sitter och går igenom kunder inför kommande semester och föräldraldighet. Tänker igenom förslag man skulle kunna göra för att göra sajter och strategier och redaktörer och allt ännu bättre. Och plötsligt översvämmas jag av en sådan l u s t att faktiskt göra allt detta. Sitter och tänker ”åh hoppas att de också tycker det här är viktigt” ”tänk om vi kunde göra det här för dem, shit va roligt och intressant”.

Men herregud. Jag har inte ens haft semester.

Ibland skräms jag av mig själv. (Ska tilläggas att jag skriver detta inlägg helt utan ironi. Jag får lust att jobba med alla idéer på allvar.)

Spökstaden och Spökkontoret

VN:F [1.6.9_936]
Betyg: 0 (0 röster)

Julimånad i Stockholms innerstad är ju, ja, en spökstad! På lunchen (ja, jag jobbar fortfarande hör och häpna) vandrar jag ner mot Stureplan och jo, där är lite folk. Mest turister naturligtvis.

Får ett mess från en kompis på en överfull (obs ironi) Josefina på Djurgården en kväll… men detta är helt galet. Stockholm är en fantastisk sommarstad!! Det är vackert och fint, båtarna vid Stadsgården, goda restauranger med fina uteserveringar. Men ibland kan man ju fundera på vad som är hönan/ägget. Är folket borta, därav ingen fart någonstans, eller är för många ställen stängda så folket måste dra? Andra städer vaknar vid sommaren. Stockholm somnar. Och vi Stockholmare/Svergiebor som längtar, längtar, längtar, efter sommaren. Så när den kommer är vi inte ens här i alla fall?

Här borta hos oss är bara Panini öppet för lunch. Så nu har samma sallad intagits 2 veckor i rad. Smarrigt. ;-)

Länge leve hösten.

(On a different note: Kollar nu bloggar, butiker på nätet med mera och gör lång inköpslista för kläder till hösten. LÅNG. Och vet ni hur mycket jag längtar efter att dra på mig ett par schyssta stövlar. Och strumpor! Och då har jag inte ens haft semester än. Helt bisarrt. I och med det skriver jag i ett nytt ord bland etiketterna: Mode! Jag har blivit en modebloggare! Äntligen! Imorgon: Dagens outfit. OBS. Skämt.)