Att rulla sovande barn i vagn är ett ljuvligt tillfälle för eftertanke. Många menar istället att man inte hinner tänka klart när man har barn, det är alltid någon som avbryter. Men än så länge skulle jag säga att det är tvärtom, trots att två barn nu snurrar runt här. Nu får jag tänka allt möjligt utan att någon pratar budgetar, offerter och tvingar en att tycka om allt hela tiden. Nu kan jag gå runt och inte ha en åsikt i flera dagar utan att någon märker det. Känns som om en liten minirevolution. JAG VET INTE. I flera dagar. Jag har inte bestämt mig. Jag kanske tycker si en dag och så en annan och det behöver jag faktiskt inte stå till svars för.
Men så händer något.
Jag slår på tweetdeck i bästa SVT-anda. Får OS-rapporter insikter om politik och sociala medier och shit. Jag surfar som en galning medan 5-månaders bebis sover. Buzz! Posteuros blogg? Hur kan jag skicka alla inlägg till alla ställen? Ska jag det, eller ska jag inte? Varför har jag två bloggar, ska jag inte bara ha en? Varför får jag inte upp grejerna i Googles träfflista, vad gör jag för fel nu. Va, vaknar bebisen. Men JAG HAR JU INTE TÄNKT KLART! Gud. Informationen bara snurrar. Bebisen är vaken. Offerten jag skulle hjälpa till mig med har jag bara kommit en liten bit på. Halvfärdiga bloggar, tankar och inlägg som aldrig blir färdiga att publiceras. Skickar en kommentar på Buzz och ångrar mig, var lite ogenomtänkt kanske? Åh.
Och plötsligt känns världen känns rätt skör. Måste ladda ner någon j*kla app till telefonen som löser allt det här.
Under tiden jag letar apps så ringer (!) telefonen. Kompis på tråden som berättar följande historia: 5-årigt barn kommer hem: Mamma vad heter det där när man ligger på varandra?
Mamman i tanken: Nejnejnej. 1. Vill inte ta den bollen och 2. Hon är bara 5!!! Svarar därför mummel mummel.
5-åring: Men mamma, vad HETER det när man ligger på varandra?
Mamman, väsandes: Samlag. (För övrigt ett rätt roligt uttryck att välja.)
Dagen efter kommer 5-åringen hem: Mamma, det heter inte sådär som du sa det heter våningssäng!
Väldigt roligt.
Nu åter till appsen och postningen av allt överallt. Puh. Eller. Ska jag det? Nej!! Nu börjar jag igen. Jag behöver uppenbart ingen annan för att avbryta mig. Jag gör det rätt bra själv.
Redaktörsorganisationernas återkomst (eller inte?)
Förr i tiden hade man som webbansvarig ett antal redaktörer runt om i företaget som skulle publicera på en webbsida, eller få andra att publicera på en webbsida och det utbildades i EpiServer och gjordes manualer och allt. Artiklar (!) skulle skrivas och uppdateras och publiceras och contentansvariga skulle finnas. Sen skulle plötsligt ingen annan publicera utan de contentansvariga skulle göra det själva. Sen blev allt lite trassligt och omständigt plötsligt och för bara en kort tid sedan blev just organisationsfrågan stor igen. Enkla organisationskartor blev plötsligt matriser (! ja, jag har varit med och tagit fram en och annan sådan – det ska erkännas).
Sen kom bloggen. Till och med de företag som hade den mest rigorösa kontrollbehov ”behövde” nu blogga. Och grejen är, att det är en sådan enorm skillnad i att skriva ett inlägg på en blogg än en artikel på en webbplats. Inget snack. Så är det ju. (Ibland på gott och ont. Men mest gott.) Context is king som Brian Solis sa på något seminarium för länge sen.
Men. Människor är människor, och om grejer ska fungera över en längre tid krävs faktiskt fortfarande lite planering och lite organisationsbyggande för att få även bloggar att vara levande och intressanta. Man måste prata lite om innehållet då och då. Och så måste man bestämma ett minimiläge för publicering (om man är fler). Så har vi gjort här. Vi är många som skriver på den här bloggen, så vi har gjort ett schema där alla är ansvariga för en dag. Men sen får man publicera hur mycket man vill ju. Och till det har vi gjort den enklaste policyn som finns. Lite, lite, planering, men så mycket mer effekt! Jag ser fram emot att bita tänderna i en ny intranätsorganisation någonstans – det vore roligt! Lite ledningssystem, lite sociala meda finns säkert och så lite gam-artiklar. Underbar enkel organisation för att stödja affärsmålen tänker jag. Hör av er om ni behöver hjälp.