VN:F [1.6.9_936]
Det här med besöksstatisktik är intressanta saker. Här kommer en liten reflektion.
Förutom att jag lite då och då skriver inlägg på den här bloggen så har jag en alldeles egen blogg. Den handlar om cykelprylar och annat som har med cyklar och cykelsport att göra. Den heter Prylkoll och huserar på Cykeltidningen Kadens webbplats.
Jag vill ju som alla andra ha jättemånga besökare till min blogg och har testat lite olika metoder för att nå dit.
Min första tanke var ju givetvis att skriva intressanta och intelligenta inlägg som gav mina läsare en såväl språklig som intellektuell och kanske till och med lite humoristikt behållning. Det gick ganska bra.
Sen försökte jag mig på att hitta lite mer exklusivt material att skriva om. Det är ju lite svårare eftersom scoop liksom inte dyker upp av sig själva och heller inte så ofta. Men de gånger jag hittade riktigt bra grejer så fick jag fina små toppar i statistiken.
Båda de här strategierna är ganska tidskrävande och ställer ju ganska höga krav på mig som producent. Och även om jag verkligen ansträngde mig och verkligen vägde varje ord på guldvåg och letade efter riktigt bra innehåll så låg besökssiffrorna på en stadig nivå utan större förändringar oavsett vad jag skrev om och hur jag skrev om det.
Men så tänkte jag att ja skulle testa en sista strategi. Uppdateringsfrekvensen. Jag ökade helt enkelt takten på bloggandet. Från att ha skrivit 2-3 inlägg i veckan så ökade jag till minst ett inlägg om dagen och gärna fler. Jag vill inte säga att jag drog ner på kvaliteten, men jag kan villigt erkänna att jag inte längre granskade varje inlägg lika noga eller tänkte igenom alla uppslag lika länge innan jag publicerade något.
Och vad tror ni hände. Jodå, besöksstatistiken sköt i höjden och den ökar stadigt. Men jag är fortfarande kluven. Jättekul med massor av besökare men jag vet ju med mig att behållningen av varje inlägg inte är lika stor som tidigare. Jag når ut till fler, vilket rimligtvis borde vara ett av målen med bloggandet, men det jag når ut med är inte riktigt det jag vill nå ut med.
Den självklara lösningen på mitt bekymmer är ju att skriva fantastiska inlägg jätteofta men det har jag inte tid till.´Jag tror helt enkelt att det får bli många korta snabba och ok inlägg hela tiden och några riktigt genomarbetade och fantastiska inlägg lite då och då.
Vad tror ni om det?
Jo, en sak till som funkar. Att fiska besökare genom att länka till sin egen blogg i tid och otid.
Ett nytt landskap
Just nu pågår inte bara ett utan två stora etapplopp på cykel. Det är dels det klassiska och mytomspunna Giro d’Italia. En tävling som under sin hundraåriga historia skapat legender och som under decennier fångat en hel nation under tre veckor i maj och juni.
På andra sidan atlanten körs numera också Tour of California. En tävling som just nu är inne på sin blott femte upplaga men trots det seglar upp som en utmanare till Girot. Flera av de stora lagen har valt att skicka sina starkaste och största stjärnor till den kaliforniska kusten istället för de italienska bergen och den största stjärnan av de alla, Lance Armstrong, finns självklart på plats.
Anledningen är enkel och krass. Det handlar om pengar och det handlar om var man får mest mediautrymme och i vilka kanaler man syns. Båda tävlingarna jobbar hårt på att nå ut och båda gör det bra. Dels givetvis genom klassiska mediaklanaler men också, självklart, i nya medier.
Giro d’Italia kan man följa live via strömmad video direkt i sin iPhone med La Gazzetta dello Sports iPhone-app.
Och Tour of California var, när de drog igång 2006, banbrytande med sin Tour Tracker som fortfarande funkar jättebra. Även om det känns som att alla andra börjar komma ikapp.
Från att ha varit en sport som i sin barndom följdes via radio eller tidningar via dagliga rapporter (som mest var uppdiktade för att skänka lite extra krydda) via att direktsändas i TV och kommenteras i tidningar, magasin och i studion efter loppet har vi gått till en upplevelse där vi kan följa cyklisternas varje tramptag samtidigt som vi ser var de befinner sig via GPS och Google maps.
Och vi nöjer oss inte längre med att lyssna på experterna som kommenterar utan vi vill själva göra vår röst hörd och kommentera allt som händer. Twitterkanaler svämmas över med kommentarer av varierande kvalitet som handlar om allt från vem som kommer att sopa hem dagens etapp till vem som har stligast polisonger i det amerikanska Bissell-teamet. Högt och lågt men framförallt ett otroligt brus.
Jag är inte säker på om det är bra eller dåligt och det enda jag är helt säker på är att för att kunna få med sig något vettigt ur allt det här krävs ett ordentligt filter och den som hanterar det på ett bra sätt kan verkligen skörda frukterna av allt det här nya. Den som däremot känner sig överrumplad av all information kanske gör bäst i att fortsätta att bara sitta framför teven.