Förr i tiden hade man som webbansvarig ett antal redaktörer runt om i företaget som skulle publicera på en webbsida, eller få andra att publicera på en webbsida och det utbildades i EpiServer och gjordes manualer och allt. Artiklar (!) skulle skrivas och uppdateras och publiceras och contentansvariga skulle finnas. Sen skulle plötsligt  ingen annan publicera utan de contentansvariga skulle göra det själva. Sen blev allt lite trassligt och omständigt plötsligt och för bara en kort tid sedan blev just organisationsfrågan stor igen. Enkla organisationskartor blev plötsligt matriser (! ja, jag har varit med och tagit fram en och annan sådan – det ska erkännas).

Sen kom bloggen. Till och med de företag som hade den mest rigorösa kontrollbehov ”behövde” nu blogga. Och grejen är, att det är en sådan enorm skillnad i att skriva ett inlägg på en blogg än en artikel på en webbplats. Inget snack. Så är det ju. (Ibland på gott och ont. Men mest gott.) Context is king som Brian Solis sa på något seminarium för länge sen.

Men. Människor är människor, och om grejer ska fungera över en längre tid krävs faktiskt fortfarande lite planering och lite organisationsbyggande för att få även bloggar att vara levande och intressanta. Man måste prata lite om innehållet då och då. Och så måste man bestämma ett minimiläge för publicering (om man är fler). Så har vi gjort här. Vi är många som skriver på den här bloggen, så vi har gjort ett schema där alla är ansvariga för en dag. Men sen får man publicera hur mycket man vill ju. Och till det har vi gjort den enklaste policyn som finns. Lite, lite, planering, men så mycket mer effekt! Jag ser fram emot att bita tänderna i en ny intranätsorganisation någonstans – det vore roligt! Lite ledningssystem, lite sociala meda finns säkert och så lite gam-artiklar. Underbar enkel organisation för att stödja affärsmålen tänker jag. Hör av er om ni behöver hjälp.