Varje morgon när jag trängs på t-banan med andra morgonstressade resenärer tänker jag: "imorgon ska jag gå upp en halvtimme tidigare och promenera till jobbet". Och nästa morgon när väckarklockan ringer tänker jag: "jag får sova en halvtimme till om jag tar t-banan" och somnar om.

Imorse var det extra fullt i tåget. En liten tant som var fullständigt indränkt med vitlök stod precis i höjd med min näsa. Jag andades genom munnen tills det var dags att gå av och lovade mig själv att imorgon SKA jag gå till jobbet. Jag är helt säker på att en promenad i höstsolen är en bättre start på dagen.

Imorgon...

Inga relaterade inlägg