Jag har haft fullt upp de senaste tre veckorna. Fullt upp att följa årets höjdpunkt för oss cykelnördar, nämligen Tour de France. I år har det varit lite extra spännande eftersom sportens största stjärna bestämt sig för att göra comeback. Lance Armstrong lyckades hålla sig borta från sporten i tre år innan han tröttnade på att dejta hollywoodkändisar, hänga med sina bästisar Robin Williams och Matthew McConaughey och att helhjärtat ägna sig åt att bekämpa cancer.

Cykel är en ganska stor sport och vi är ganska många som följer den med ganska stor entusiasm men det är bara att konstatera att ingen annan når ut till den breda publiken (och framför allt den amerikanska massan) som Lance.Årets tour blev lite extra kul eftersom den blev ett mediaspektakel utöver det vanliga.

Jag följer ganska många cykelbloggar. En av dem största är Fat Cyclist. "Fatty" började som en lättsam och väldigt rolig blogg om "all things cycling related". På sista tiden har den blivit mer allvarsam eftersom Fattys fru, Susan, är döende i bröstcancer. Vi som följt Fatty ett tag har fått följa med på hela resan från diagnos via upp- och nedgångar till dagens ganska hopplösa läge. Det är oerhört gripande läsning.

Härom dagen nämnde Lance Armstrong Fat Cyclist på sin Twitter och länkade till ett av inläggen på bloggen. Lance har smått otroliga 1,6 miljoner followers på Twitter. Effekten...

Och jag gissar på att de där låga prickarna på diagrammet nog ändå ligger över 10 000-strecket. Followers = makt?

Inga relaterade inlägg